photo: Mark Mabry

 

Vi hade vandrat några dagar i solsken och njutit av solens varma strålar.

Trots solskenet så hade stigen inte varit lättvandrad.

Mycket hade vi mött  längs med stigen.

Just nu växte det täta buskar längs stigen och den var smal.

Trädgrenarna var vassa och de rev och slet i mitt hår och mina armar var sönderrivna.

Men jag släppte inte stigen med blicken och jag höll hårt i min mästares hand.

Jag lyssnade på allt det han sade och jag litade på honom.

Jag höll hårt i och han ledde mig så att jag inte tappade fotfästet.

 

Mästare, tack för att du visar mig vägen.

Jag släpper aldrig taget.

Jag må möta vad som helst,

men det är bredvid dig jag vandrar och ingen annan.

Mina öron lyssnar endast tilll dig.

Och mina ögon vilar på dig.

Håll mig nära.

 

Mästaren svarade lugnt och fridfullt

 

Jag är dig alltid nära min älskade

Fortsätt vandra med mig och fortsätt tro.

Allt kommer ordna sig.

Jag är densamme igår, idag och i evighet.

Och friden var stor i mitt hjärta.