lånad

 

Regnet fortsatte och fortsatte,

Mästaren och jag vandrade och vandrade.

Under vandringen lät jag ofta ögonen vila på allt det som omgav oss,

Överallt mötte vi vackra själar som också kämpade och gjorde sitt allt för att ta sig fram.

 

Det var regn och storm dessa dagar och jag såg mödrar och fädrar kämpa framåt med sina små.

Jag såg små barn som kämpade sig fram ensam på sina trasiga fötter.

En del hade satt sig ned på stigkanten och gett upp, tårarna rann nedför kinderna av utmattning.

Jag såg människor som skrek och var arga på varandra, besvikelsen och sorgen lyste i deras ögon.

Jag såg människor som blivit lämnade och som stod utblottade och ensamma kvar,

Jag såg människor som bar med sig sina ägodelar i stora knyten på ryggen.

 

Denna syn som omgav mig i dessa dagar fyllde mitt hjärta med en stor sorg.

Mina ögon fylldes med tårar igen

 

Mästaren allt det jag ser i min omgivning gör så ont,

Jag ser brustna hjärtan som är nära att ge upp.

Jag ser vackra själar som blir nedsvärtade av världens oro.

Jag ser att ilska och bitterhet byggt sina bon i mångas hjärtan.

Jag ser många  uppgivna som inte vet vilken stig de ska välja i detta myller av stigar.

Och jag ser knappt något hopp i ögonen på dem jag möter.

Kära Mästare mitt hjärta brister.

 

Mästarens ögon var också fyllda med tårar och jag kunde känna att sorgen i hans hjärta var djupare än min.

 

Älskade.

Kom till mig alla ni som bär på bördor och jag ska ge er ro,

Ta min hand och jag ska beskydda dig.

Lyssna till min röst och jag klär dig i kärlekens och ödmjukhetens kläder.

Vandra på mina stigar och jag leder dig till ljuvliga platser där du får vila

Sök mig och jag ger dig hopp.

 

Misströsta inte, Kärleken finns överallt och den kämpar och kämpar och ger aldrig upp.

 

Regnet hade inte upphört och runt omkring mig fanns det fortfarande mycket

som fick mitt hjärta att brista,

men Mästarens ord gav mig tröst.

Kärleken finns där och den kämpar i varje bultande hjärta.

 

Jag böjde mig ned och lyfte upp en utmattad liten pojke som blivit lämnad vid sidan av stigen.

Hans tårar blandades med regndropparna i mitt hår, när jag vaggande gick framåt medan jag sjöng en sång från mitt hjärtas rum.  

Framför mig vandrade Mästaren med famnen full av trötta och halvsovande barn.

 Han pratade ömt och kärleksfullt till varje enskilt barn.

Kärleken mellan dem var så stor och det berörde mitt hjärta djupt.

Medan vi vandrade framåt med barnen i våra famnar insåg jag att det finns ingen bättre plats för barnen än att få vila i Mästarens famn.